Hjärtslag

Det är svårt, men jag försöker ändå.

Det har inte gått en dag som jag inte önskat du var här.

Tänker på dom dagarna det var du och jag,

men nu idag det känns som om det var allt för längesen.

Vill bara ha dig tillbaks, jag saknar allt som var.

Det var ett tag sen vi hördes av, 

klart jag undrar hur du mår och vad du gör idag.

En gång i tiden var du allt för mig,

du var så mer än bara ett namn för mig.

En dröm som var för bra för att vara sann för mig.

Du var den finaste som fanns för mig.

Men det räckte inte till, du försvann från mig.

Nu idag är jag ensam kvar, 

och undrar hur det hade varit om du aldrig gett dig av.

Det var lika svårt för mig att vända

blad för jag kan inte släppa tag.

Trodde aldrig jag skulle ta skiten så hårt,

Utan dig är det svårt att få tiden att gå.

Tänker på dom dagarna det var du och jag,

men nu idag så känns det som om det var allt för längesen.

Vill bara ha dig tillbaka saknar hur allting var.

Ska bara berätta sanningen,

du är det finaste jag någonsin lagt mina ögon på.

Det är svårt att förstå men jag försöker ändå.

Har inte gått en dag som jag inte önskat att du var här. 

~ morfar <3 14/3-13 ~

Up in the air

Igår i skolan var det inte lika långtråkigt som det brukar på torsdagar. Kan väl bero på att jag inte vart där på ett tag. Men både jag och Jennifer var med på idrotten igår! Vi spelade volleyboll och det var skitkul! Förutom att det gjorde ont i armar och kroppen, men fick massage efteråt så det gjorde inte så mycket. Vi ska ha nationella muntliga i svenska nästa vecka och det handlar om framtid. Så jag håller på och skriver en berättelse om min egna framtid! Kommer nog lägga ut den på bloggen sen när jag är klar.

Trettiotusen meter

Sitter på bussen till hjärtat nu. Rubriken är inspirerad av Timbuktu - Fallskärm. Är avundsjuk på Dennis för att han har tatuerat sig och så är jag väldigt avundsjuk på familjen för dom ska äta pizza... Men jag får väl något gott hemma hos Dennis. Förhoppningsvis. Vill ha vår nu! Sommar! Är fortfarande lite kallt med bara skinnjackan...

Cape of our hero

Idag gäller det. Idag ska jag och min familj säga hejdå till älskade morfar. Känner det att det börjar bli lite jobbigt. Det jobbigaste kommer bli att få gå fram till kistan, lägga fram en ros och sen säga hejdå. Egentligen vill jag se honom en sista gång, men samtidigt inte. Vill inte se honom ligga där, i en kista, vara uppsminkad och bara ligga där. Jag vet att han har det bra, men jag vill se honom andas.

Drömde om honom i tisdagsnatt. Tror det var ett kalas eller något, och vi var ute och gick. Jag gick bredvid honom och hjälpte honom på vägen. Drömde även att det var en hund med. Vet inte vart den kom ifrån, men den var där iallafall. Morfar skulle skynda sig och gå fort som fan, fast jag sa till honom att han fick lugna sig för att han skulle tänka på sitt hjärta. Och den envisa gubben lyssnade på mig. Sen vaknade jag. 

Det känns bra att ha Dennis hos mig iallafall. Det känns bra att det snart är över. Han har det bra iallafall och det är det enda som betyder något för mig, han har med sig sin älskade papegoja Herr Nilsson också. Jag vet att vi snart kommer ses igen. Han vet att jag älskar honom, och jag vet att han älskar mig.

Because of you

Har varit vaken sen klockan sju. Vad är det för fel på mig? Den sista dagen på lovet går jag upp så tidigt som jag brukar när det är skola! Har tråkigt iallafall och vet inte vad jag ska göra. Har spelat sims sedan jag vakna. Syrran har köpt the Sims 3 - husdjur så det är lite roligare nu, men fortfarande jobbigt att lära sig. Längtar till imorgon för då får jag träffa hjärtat igen. Han kommer stanna till på fredag. Nu är det bara två dagar kvar... Känns så konstigt fortfarande att han är borta. Kommer det nog alltid göra. Det är bara att vänja sig. Jag vill fotografera, NU!

I choose to be happy

När det tar slut mellan ett par, som man alltid trodde skulle vara tillsammans, blir man chockad. Men samtidigt rädd över vad som väntar en själv. Man får stötta sin kompis, som den äkta vän man är. Visa att man verkligen finns där, fast man kanske inte visat det innan. Det är i dom svåraste stunder de riktiga vännerna verkligen visar sig och visar att dom bryr sig. De finns alltid där för en.

Det känns som om mitt förhållande kommer hålla. Fast det är motgångar då och då. Som en vän sa till mig "förhållanden går upp och ner ner och upp men det gäller att båda vill vara tillsammans precis lika mycket". Man måste kämpa för det man vill. Det är ingen idé att kämpa för en person som inte vill detsamma. I mitt fall är det så, båda kämpar. Vi vill vara tillsammans. Inget kan ändra det jag vill, men det som är skrämmande, är att jag kan aldrig veta när jag själv står där och blir lämnad.

Jag älskar dig Dennis. Oavsett vad! 

~ 14/1-12 ~

Du förändrar allt

Är hemma hos Dennis och han jobbar. Lite dåligt att han jobbar nu i påsk, men han tjänar pengar iallafall. Har ingen aning om vad jag ska göra idag. Förhoppningsvis slipper jag åka någonstans och står ut med att bara sitta här och dega. Var ute och fotograferade med Anna i onsdags, bilderna kan ni se på idalovisasfoton.blogg.se om ni vill! Igår var det två veckor sedan morfar försvann, och en vecka kvar till hans begravning. Som sagt, saknaden blir större och större för varje dag som går... Hittade även en bild på mig och Jennifer tillsammans. Från skolavslutningen i åttan. Saknar den tiden.