I cried...

Igår var det ett rent helvete... Visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Jag orkar inte bara med det. Hur ska man klara av att bli lämnad av den man älskar mest av allt i hela världen? Inte vet jag. Trodde seriöst att jag redan hade gått igenom det, men jag hade fel. Dennis har allvarligt talat tagit mitt hjärta. Jag klarar mig inte utan honom. Och jag gör allt för honom, ingen ska någonsin få ta hans plats. Jag grät så mycket inatt att jag inte ens visste vart jag skulle ta vägen. Egentligen ville jag bara dra till Skövde så fort som möjligt och få se honom i ögonen. Jag ville se honom en sista gång ifall det skulle vara över föralltid, men jag hade tur. Fast jag inte har gjort något fel. Huvudsaken är att han är kvar hos mig och att jag kan sluta ha magont och vara orolig över att mitt hjärta ska försvinna! Jag älskar honom så sjukt mycket, och jag vet inte vad jag skulle göra om han försvann. Jag kan inte bevisa min kärlek genom ord eller på en dataskärm. Men jag kan uttrycka min kärlek här, på sätt och vis. Och jag hoppas du uppskattar den. Du är allt jag vill ha på denna jord, och det kan ingen någonsin ta ifrån mig.