Bäst.

Ibland undrar jag om jag kunde ha gjort något annorlunda.

Men då börjar tårarna rinna och jag tvingas att blunda.

Det svider i hjärtat när jag tänker på allt som var du.

Om du kunde se det du lämnat, om du bara kunde se mig nu.

Ibland undrar jag om vi någonsin kommer att ses igen.

Men då känner jag hur ont det gör att tänka på dig min vän.

Du hade dina sätt att lysa upp allt med en enkel gest.

Det är i stunder som denna jag behöver dig mest.

Du hade förmågan att flyga högre än alla oss andra.

Det är mig ett minne för livet att jag jämte dig fick vandra.

Och jag undrade alltid vad som försegick i ditt stängda sinne.

Hade jag bara vetat vad du dolde djupt, djupt därinne.

Lågor slocknar varje natt, men du skulle vara min evigt brinnande stjärna.

Och nu förbannar jag dessa meningar, dessa ord och alla bokstäverna,

För inget jag någonsin kan säga, skriva eller yttra kan få dig tillbaka.

Jag blickar upp mot skyn och önskar att du över mig kan vaka.

För det är i stunder som denna jag behöver dig som allra mest.

När allt är så osäkert och jag inte vet vad som väntar härnäst.

Ibland undrar jag om jag kunde ha gjort något annorlunda.

Men då börjar tårarna att rinna och jag tvingas att blunda.

Den enkla gest du lärde mig när allt var så svårt.

"Blunda för en stund, blunda när livet är så hårt."

Det var kanske det du gjorde när du använde din frihet,

Din frihet att slå igen ögonen och få blunda i all evighet.

- Javier Ramos